Millenniemålen – ingen utopi

Millenniemålen sammanfattar i åtta punkter vad som krävs för att världen ska bli en bättre plats att leva på. Men målen är ingen utopi. De bygger på lärdomar från de framsteg som gjorts de senaste 50 åren.

Millenniemålen är alltså inte orealistiska. Många länder har redan utvecklats i den takt som krävs för att målen ska nås. Vi vet exempelvis mycket väl vad som krävs för att minska barnadödligheten. Vaccin, myggnät och utbyggd sjukvård har sedan millennieskiftet minskat barnadödligheten i Tanzania med10 procent per år.

”…även i de länder där problemen är som störst går utvecklingen framåt”

Vi vet också att ökad skolgång för flickor bidrar till bättre barnhälsa. Och att bättre barnhälsa leder till mindre familjer, som leder till bättre ekonomi, som leder till bättre barnhälsa. De positiva spiralerna är möjliga att skapa. Det som krävs är den politiska viljan.

Målen är möjliga att nå

För att nå målen till 2015 krävs det att såväl rika som fattiga länder fullföljer sin del av avtalet. Utvecklingsländerna har lovat att förbättra sitt ledarskap, bekämpa korruption och investera i utbildning och hälsa för sin befolkning. De utvecklade länderna har lovat att stödja dem genom mer och effektivare bistånd, skuldavskrivningar, rättvisare handelsregler och ett större teknikutbyte.

Det går för långsamt

Utvecklingen går framåt på många håll, men det går för långsamt. Dessutom är den mycket ojämnt fördelad mellan regioner, mellan länder och inom länder. Några länder har redan nått vissa av målen. Andra utvecklas långsamt eller går till och med bakåt. Med dagens takt kommer endast målet att alla ska ha tillgång till rent dricksvatten att nås i tid.

Men även i de länder där problemen är som störst går utvecklingen framåt:
• I Afrika söder om Sahara har andelen människor som lever i extrem fattigdom (= mindre än motsvarande en US–dollar om dagen att leva på) minskat med sju procentenheter sedan 1990. Den största delen av minskningen har skett efter år 2000. Antalet fattiga ökar heller inte längre.
• I samma område har andelen barn som börjar skolan ökat från drygt 50 till 76 procent mellan 1991 och 2009.
• I Asien har den ekonomiska framgången lett till att regionen som helhet med stor sannolikhet kommer att nå målet att halvera fattigdom och hunger.
• På global nivå har kvinnors politiska deltagande långsamt ökat.
• Barnadödligheten i världen har minskat.

Fortfarande återstår dock stora och allvarliga problem:
• Varje dag dör ungefär 1000 kvinnor under graviditet och förlossning till följd av komplikationer som hade kunnat förebyggas eller behandlats.
• Få framsteg har gjorts i arbetet för att halvera antalet undernärda barn.
• Över hälften av invånarna i utvecklingsländerna har inte tillgång till drägliga sanitära förhållanden som avlopp och toalett. Om insatserna inte ökas kommer det dröja till år 2049 innan 77 procent av världens befolkning lever under drägliga sanitära förhållanden.