Historien bakom Millenniekommunsatsningen

Nederländska kommuner arbetar redan för millenniemålen. Lotta Håkansson-Harju, ordförande i SKL:s internationella beredning, importerade idén till Sverige.

– Våren 2008 var jag på en konferens i Aten och träffade representanter för SKL:s motsvarighet i Nederländerna och såg hur de jobbade med millenniemålen lokalt, berättar Lotta.

– Då fick jag en aha-upplevelse.  Självklart måste vi som jobbar lokalt vara med om det ska hända något konkret med utvecklingen i världen. Det är ju lokalt jobbet görs! Vatten, skola, mödravård, barnavård, samhällsbyggnad – allt är frågor som sköts lokalt. Nationella kampanjer över våra huvuden är inte en framgångsrik väg.

Lotta sålde in idén till SKL och till Sida. Ett år senare var de första svenska kommunerna färdiga att utses till Millenniekommuner.

Varför ett millenniemålsprojekt i Sverige?

– Det här är ju frågor många av oss politiker redan håller på med i kommuner och landsting. Det SKL:s millenniemålsprojekt kan göra är att ge det en tydligare koppling.

”De som inte tagit till sig världen utanför är mycket fattigare.”

– Med millennieprojektet kan vi sätta ihop allt det som redan görs lokalt till ett större och tydligare sammanhang. Om en kommun redan jobbar med Fair Trade, hållbarhetsplaner eller etiska placeringar då är ju mycket av jobbet redan gjort. Då kan man vara med under millennieparaplyet. Det blir ett verktyg för att kommunicera kommunens internationella engagemang i ett globalt perspektiv.

– Dessutom kan mer erfarna kommuner och kommuner som nyligen börjat jobba med de här frågorna utbyta erfarenheter och stödja varandra. Intresset för internationella frågor växer hela tiden. Det ser vi som jobbar i SKL:s internationella beredning. Många hör av sig och vill starta projekt och delta på olika aktiviteter.

Varför ska en kommun jobba med internationell utveckling?

– Vi vinner ökad förståelse och kunskap om vad som händer i världen. Inga kommuner är isolerade öar. Inte minst medborgarna har mycket internationella kontakter allt ifrån ungdomsutbyten, företagssamarbeten, människor som är födda i andra länder eller har släkt i andra länder. Kommunpolitikerna måste hänga med i den internationaliserade världen. De som inte tagit till sig världen utanför är mycket fattigare.

Kan målen nås till år 2015?

– Tyvärr tror jag inte det. Inte i alla delar. Men det viktigaste är kanske alla processer som startas fram till 2015. Allt arbete som påbörjas och som kommer att fortsätta även efter 2015. Världen tar ju inte slut då. Det blir mer ett nytt avstamp.

Vad är viktigast – att göra saker på hemmaplan eller att genomföra projekt i andra länder?

– Både och! Vi måste både ha en politik i kommunen som är medveten och inriktad på långsiktigt hållbar utveckling samtidigt som vi jobbar med utvecklingsprojekt i andra länder. Men visst är det viktig att göra rent hus på hemmaplan först innan vi åker utomlands och talar om hur man ska göra. Annars riskerar vi ju att motverka oss själva.

Lotta Håkansson-Harju är ordförande i Sveriges kommuners och landstings internationella beredning. Hon är också oppositionsråd i Järfälla kommun.