I Härryda är det globala engagemanget ingen nyhet. I 40 år har kommuninvånare samarbetat med ursprungsfolket Shipibo-Conibo i Perus regnskog. Genom att finansiera utbildning bidrar kommunens Amazonasförening till Shipibo-Conibos utveckling samtidigt som skolbarnen i Härryda lär sig mer om världen.

Historien om samarbetet mellan en marginaliserad grupp ursprungsfolk i Amazonas djungel och Härryda kommun i Västra Götaland började med en eldsjäl.

Margareta Hagström som arbetade som skolvärd på en av skolorna i Härryda såg en film på tv om Shipibo-folket. Filmen engagerade så mycket att hon drog med sig både kollegor och elever för att dra igång ett solidaritetsarbete till stöd för Shipibo-folket.

Sedan dess, fyrtio år sedan i år, har generationer av Härrydabor lärt känna en annan del av världen genom samarbetet med Shipibo-Conibo. Grunden till samarbetet är att eleverna varje år samlar in pengar. Under åren har pengarna, genom den lokala Amazonasföreningen, finansierat olika utvecklingsprojekt i regnskogsbyarna.

Allt eftersom har Amazonasföreningen och folkgruppen hittat den inriktning på samarbetet som de tycker fungerar bäst hittills.

Samarbete för millenniemålen

Shipibo-ungdomarna Jaico och Marie Loyda

- Trots alla tidigare projekt har man genom åren kunnat se hur ungdomarna från Shipibo-Conibo har svårt att ta sig fram utanför byn, säger nuvarande ordförande för Amazonasföreningen Lucy Jonefjäll. De tar sig från byn till en större stad, men där fastnar de. De kommer inte vidare till universitet eller till huvudstaden Lima.

Därför ägnar sig föreningen i dagsläget enbart åt att främja och stödja högre studier. Man har märkt att det är flera faktorer som gör att ungdomarna från ursprungsfolket inte studerar vidare. En är självklart pengar, utan familjen i närheten är det svårt att försörja sig i storstaden och samtidigt studera. Därför har Amazonasföreningen instiftat stipendier, i dagsläget finansierar pengar från Härryda studierna för sju personer från Amazonas. Men utbildningstakten kan också vara för hård samtidigt som tillvaron i Perus stora städer med en utbredd rasism mot ursprungsfolk gör det svårt att ta sig fram. Därför satsar Amazonasföreningen också på extra studiehjälp åt sina stipendiater och ser till att en lokalt anställd har kontinuerlig kontakt med ungdomarna. Efter några års arbete syns det nu tydligt att ansträngningarna börjar ge resultat.

- Shipibo-Conibo börjar ta mer plats i samhället. Nu har vi till exempel tre borgmästare från folkgruppen i deras område, som har varit våra stipendiater. Några har också kommit tillbaka som utbildade lärare, säger Lucy Jonefjäll.

Men enligt Lucy är det fortfarande mycket att göra. Nu försöker kommunen jobba med jämställdhet, då kvinnorna fortfarande ligger långt efter männen.

Men de konkreta effekterna i Peru är inte hela delen av föreningens arbete.

- Det är två sidor av ett mynt, menar Lucy. Skolorna har levt med de här i alla år och eleverna har lärt sig hur världen är.

Kommunen har sett att kommunikationen går åt båda hållen. Skolbarnen från Härryda skickar information om hur de lever och Shipibo-Conibo kommer hit på utbyten och berättar om sina upplevelser.

• Dela med dig
• Skriv ut